onsdag 24 september 2008

Ge mig

Förra helgen köpte jag naturgodis. (För att det är så sjukt mycket nyttigare än vanligt godis, eller hur?) Skålen stod på köksbänken och i ett svagt ögonblick bjöd jag sonen på en youghurt-topp. Dumt, jag vet, jag får skylla mig själv. Eftersom det alltid blir några konstiga slags nötter kvar som ingen tycker om blev skålen stående på bänken ett tag. Sonen begärde att få mer så fort han såg den. Vi var hårda. Till slut fick skålen flytta in i skafferiet vilket inte hjälpte. Varje gång sonen går förbi bänken pekar han uppfodrande uppåt och uttalar följande ramsa:

"Mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, MAMMA, MAMMA, MAMMA"

Vilket betyder:

"Kan jag få en godis? Kan jag få en godis? Kan jag få en godis? Ge mig en godis. Ge mig en godis. Ge mig en godis. GODIS! GODIS! GODIS!

Inga kommentarer: